Tjena!
Så du hittade hit... inte illa. Man får gratulera. Eller beklaga, för det är inte alls säkert att det var värt besväret. Jag har smugit in den här sidan för mitt eget höga nöjes skull, och det jag just nu vill skriva om är förmodligen något helt annat än det du gillar att läsa om. Jaja, "Låt tusen blommor blomma" var det väl den där gulröde diktatorn sa.
När jag skriver det här är det bara ett år, fem månader och några veckor sedan jag gick med i den här föreningen. Ett år efter inträdet blev jag sekreterare, efter sekreterar'n som blev ordförande. Och nu har jag gjort mitt livs första hemsida, denna lilla förenings första egna. När jag tittar på den ser den så... amatöraktig ut. Men vi är amatörer! Varenda en av oss i lilla KUJmf är mer eller mindre amatör, och vi gör vad vi kan efter var och ens förmåga.
Vet du vad vi har? Vi har visioner! Vi har bara ett ånglok och två vagnar, och vi ska bygga en museibana!!! Först ska vi reparera sprickan i vårt ångloks fyrbox, sedan ska vagnarna fixas till och sedan ska räls läggas. Parallellt med detta handfasta arbete ska också nya medlemmar rekryteras, och myndigheter övertygas om det underbara och publikknipande i att ha en egen liten museibana i Köping där ett litet museitåg tuffar runt. Allt detta ska göras av en förening med drygt 80 medlemmar... fixar vi det? Jag kan lova en sak: vi kommer att försöka!
Min egen lilla önskedröm
Vi har bara två vagnar, visserligen mycket trevliga vagnar i gott skick, men ändå bara två. Ingen annan förening i landet har väl så få! Vi hade en vagnskorg till en tredje vagn, KUJ 4, men den försvann. Blev tydligen bortstädad av någon som inte förstod vilken skönhet som var gömd under flagnande färg och ruttnande trä. Den rationella delen av mig förstår att alla inte kan förstå och veta, men mitt irrationella inre sörjer förlusten av det förflutnas vrakgods som kunnat bli en så vacker del av föreningens framtid.
Det finns dock hopp. Norrut står en vagnskorg gömd, inbyggd i ett hus sedan länge. Och det är inte vilken vagnskorg som helst, det är "Mösskärmen"! Vadå undrar du antagligen? Jo, "Mösskärmen", eller KUJ 2 som den egentligen hette, eller "Salongsvagnen" som den också kallats, var något av ett unikum bland svenska personvagnar. En vagn som ursprungligen byggdes 1866 av Kockums Mek. Verkstad som en andraklassvagn med "salong och förmak". En halvsystervagn, KUJ 1, finns i järnvägsmuseums samlingar och minner om hur "Mösskärmen" började livet.
KUJ 2 byggdes om 1914 på Stockholm-Roslagens Järnvägars verkstad, där man av 1866 års ursprung egentligen bara behöll underredet av ek. På denna byggde man en ny teakbeklädd korg med välvt tak enligt tidens mode, fast det blev då en väldigt kort korg på det gamla underredet. Vagnens totala längd stannade vid blygsamma 6½ meter. Den öppna och tillika enda plattformen ledde in till en andraklassalong med 14 sittplatser, med stora fönster runt om inklusive den andra änden.
Förstår du nu varför den kallades "Mösskärmen"? Har du någonsin sett en kaxigare vagn?
Foto ur okänd samling
KUJ 2 användes därefter mest som inspektionsvagn, och emellanåt som andraklass reservvagn. Den hade enligt trafikchefen Nils Ahlberg "en utmärkt lugn gång även vid höga hastigheter" och den blev kvar länge, så länge att en grupp SJK-are kunde nyttja den vid en av föreningens tidigare utfärder. Och sedan blev alltså vagnskorgen sommarstuga.
Foto Bernt R Jansson"
|
|
Är sagan slut där? Nej, en vacker dag vill någon riva huset och då ska jag eller någon annan älskare av konstiga små vagnar rädda den till oss. Och så småningom ska man åter åka Mösskärm i Köping.
Tills dess får vi nöja oss med att slå oss ner framför modellen i KUJmf:s utställning, och drömma om vilda inspektionsfärder efter frustande ånglok i en sommarfager Hedströmsdal...
/sekreterar'n Daniel, e-post sekr@kujmf.se
|
ÅTER TILL SIDANS BÖRJAN
